En sommar på balkongen syns inte på mönsterdjupet

En mönsterdjupsmätare placeras mot slitbanan på ett vinterdäck för att kontrollera hur mycket mönster som finns kvar.

Var vinterhjulen tillbringar sommaren är sällan något man väljer. Det avgörs av vad som råkar finnas: ett förråd, en balkong eller en svärfar med garage. Platsen blir en fråga om bekvämlighet, och den känns inte viktigare än så förrän hjulen ska på igen.

Ta två likadana set. Det ena ligger staplat på en lastpall längst in i ett radhusgarage i Enskede, där solen aldrig når. Det andra står i svarta sopsäckar mot räcket på en balkong i Hammarby sjöstad och får eftermiddagssol från maj till september. Båda ska upp på bilen samma vecka i oktober. På papperet är de lika gamla och har lika mycket mönster kvar.

Ändå är det inte säkert att de greppar likadant den första frostiga morgonen. Om det finns en skillnad, syns den nämligen inte med blotta ögat.

Gummi åldras även på hyllan

Att skillnaden inte syns har att göra med hur gummi åldras. Det sker även när däcket inte rullar, och det som skyndar på är främst UV-ljus, värme, ozon och fukt. Ett däck som står i solen torkar i ytan och kan med tiden få fina sprickor i sidorna, ofta först där slitbanan möter sidoväggen.

Ozon är den faktor som oftast glöms bort. Elmotorer, frysboxar och svetsaggregat bildar små mängder ozon, och därför avråder däckbranschen från att förvara däck nära sådan utrustning [2]. Ett garage med en frysbox i hörnet är alltså inte självklart bättre än en balkong.

Vinterdäck är dessutom byggda för att vara mjuka i kyla. Det är den egenskapen som ger grepp på kall asfalt, och den tål värme och ljus sämre än en sommardäcksblandning. Ett friktionsdäck som har hårdnat ser oftast ut som vanligt. Mönstret kan vara tillräckligt djupt medan greppet ändå har blivit sämre.

Hur mycket en sommar på en solig balkong faktiskt betyder är ändå svårt att väga. Vädersträck, täckning, däckens ålder och antalet somrar de redan har bakom sig spelar in. Det är också fullt möjligt att den här texten gör balkongen till en större bov än den är: för ett set som ändå ska ersättas om ett par säsonger kan förvaringen vara en bisak. Tillverkningsvecka och tillverkningsår står i en fyrsiffrig kod på däcksidan, efter bokstäverna DOT. Den koden är värd att kontrollera innan man börjar oroa sig för förvaringen.

Om bostaden bara har en balkong

För den som bor i lägenhet på Södermalm eller i Årsta är det där med vädersträck ingen teoretisk fråga, eftersom balkongen ofta är det enda alternativet till att betala för plats. Den fungerar bäst om den vetter mot norr eller är inglasad och skuggad. Hjulen bör också stå upplyfta från golvet, där regnvatten blir stående.

Plastsäckarna är en fråga för sig. Svarta säckar stänger ute ljuset, och det talar för dem. Samtidigt kan de stänga inne fukt om hjulen packas blöta, och då står fälgarna i ett eget litet växthus hela sommaren. Säckarna löser alltså ett problem och kan skapa ett annat, och vilket som väger tyngst hänger mest på hur hjulen packas. Därför återkommer samma råd från de flesta håll: tvätta hjulen och låt dem torka helt innan de åker in i plasten.

Själva tyngden är också värd en tanke. Fyra hjul på fälg är inget man bär upp i ett svep, utan det blir flera vändor i trappan, på våren och igen på hösten. I ett hus utan hiss kan det bli det som avgör, snarare än gummits kemi.

Trapphuset är däremot inget alternativ. Däck brinner länge och med tjock, giftig rök, och trapphuset är husets utrymningsväg. De flesta bostadsrättsföreningar och hyresvärdar förbjuder allt brännbart där, och det gäller även hjul som bara ska stå där ”till helgen”. Ett källarförråd fungerar om det är torrt och inte ligger vägg i vägg med pannrummet eller tvättstugans maskiner.

När någon annan bär hjulen

Trappan, fukten och frysboxen försvinner ur bilden den dag hjulen lämnas på ett däckhotell. I grunden är ett sådant ett lager med jämnt klimat, men det som skiljer det från ett förråd är rutinen kring hjulen. Ett hjul som lämnas in på en verkstad går i regel igenom samma steg varje säsong, och det är stegen som gör skillnaden, inte hyllan där hjulet till slut hamnar.

  1. Märkning. Varje hjul får sin position på bilen noterad. Då kan hjulen roteras mellan fram och bak nästa gång, så att slitaget jämnas ut.
  2. Tvätt. Vägsalt och bromsdamm tvättas bort från fälg och däck. Salt som får sitta kvar ett halvår kan angripa lacken på aluminiumfälgar.
  3. Mätning. Mönsterdjupet mäts i flera spår och på båda sidor av slitbanan. Ojämnt slitage beror ofta på fel i hjulinställningen snarare än på själva däcket.
  4. Kontroll. Sidorna gås igenom efter sprickor, bulor och spik. På dubbdäck kontrolleras även om dubbar har lossnat.
  5. Förvaring. Hjul på fälg ligger i stapel eller hänger. Däck utan fälg ska stå upprätt och helst vridas med jämna mellanrum.
  6. Återmontering. Hjulen dras åt med rätt moment, och bilägaren uppmanas att efterdra bultarna efter några mil.

Allt det här går att göra själv. Det kräver en hink, en mönsterdjupsmätare, en momentnyckel och en eftermiddag. Frågan är hur många som faktiskt gör det, och hur ofta tvätten i praktiken blir en snabb spolning med trädgårdsslangen innan hjulen ställs ut på balkongen.

Vad hösten avslöjar om våren

Av stegen i listan är det mätningen som betalar sig tydligast, och det märks först på hösten. Om hjulen mättes i april vet både verkstaden och ägaren att ett set med lite mönster kvar behöver ersättas. Då hinner nya däck beställas i lugn och ro, långt innan alla ringer samma morgon som det första snöfallet.

På en verkstad som Söderortsbilvård, som har däckhotell i Johanneshov, är det ofta den vårmätningen som ligger till grund när kunden kontaktas inför säsongen. Den som förvarar hjulen hemma får göra samma bedömning själv, med en mönsterdjupsmätare och lite tålamod.

Lagen anger bara en lägsta nivå. Under vintermånaderna, december till och med mars, krävs vinterdäck när det är vinterväglag, och mönstret måste då vara minst 3 millimeter djupt. Dubbar är tillåtna från oktober fram till den 15 april, och även före eller efter den tiden om väglaget kräver det [1]. Ett däck som precis klarar gränsen är lagligt, men det säger lite om hur det beter sig i en spårig backe en januarimorgon.

Ekonomin är svårare att räkna på än det verkar. Hotellet kostar en avgift per säsong. Att förvara hemma kostar inget i kronor, men tar plats, tid och ibland en del av ryggen. För den som redan har ett torrt förråd och byter hjul själv ser kalkylen helt annorlunda ut än för den som ändå betalar för skiftet och saknar förvaringsplats.

Det finns också en mellanväg som är vanligare än man kan tro: hjulen står hemma, men skiftet görs på verkstad. Då får hjulen åtminstone en kontroll två gånger om året, även om tvätt och förvaring blir ägarens ansvar.

Det ett däckhotell säljer är i den meningen mindre en hylla än ett papper: ett protokoll med mönsterdjup, skador och hjulens plats på bilen, skrivet i april och läst i oktober. Hjul som stått hemma kan vara i precis lika gott skick. De har bara ingen som vet det förrän någon sätter en mätare i spåren.

Källor

1. Vinterdäckskrav, gräns för mönsterdjup och tillåten period för dubbdäck enligt transportstyrelsen.se

2. Råd om hur däck och hjul bör förvaras, från Däckspecialisternas Riksförbund.