För mig började innebandy nästan av en slump. Jag gick förbi idrottshallen en kväll och hörde ljudet av bollen som studsade mot golvet, skratt och högljudda “kom igen nu!”-rop. Jag stannade, kikade in och fastnade direkt. Det var något med energin, med gemenskapen och tempot som kändes oemotståndligt. Jag hade spelat andra sporter tidigare, men ingen hade gett samma känsla av närvaro, fokus och glädje.

Innebandy har blivit en del av vardagen, inte som något jag måste prestera i, utan som något jag längtar till. När jag kliver in i hallen försvinner alla små problem och stressmoment. Jag fokuserar på spelet, på laget, på rörelserna och bollen. Det är intensivt men på ett sätt som gör mig lugn i huvudet. Varje träning blir en paus från vardagen, ett sätt att återställa energi och hitta koncentration.

Det som fascinerar mig mest är hur innebandy förenar människor. I mitt lag finns både gamla spelare och nybörjare, unga och äldre, och alla har sin plats. Vi skrattar åt misstag, peppar varandra och firar varje liten framgång. Innebandy handlar inte bara om poäng på tavlan eller vem som har bäst innebandyklubba – det handlar om små segrar varje gång vi samarbetar, när en passning sitter eller när någon lyckas med ett skott som vi alla hejar på. Den känslan av samhörighet är svår att hitta någon annanstans.

Utrustningen är enkel men viktig. Min klubba känns som en förlängning av armen, bollen är lätt men kräver precision, och skorna ger mig greppet jag behöver för att röra mig snabbt och smidigt på golvet. Men det är inte utrustningen som gör sporten – det är människorna och ögonblicken som skapas på planen. När allt stämmer, när laget rör sig tillsammans och spelet flyter, är det som om alla tankar utanför hallen försvinner.

En annan sak jag uppskattar är variationen i spelet. Innebandy är snabbt, men det finns även tillfällen som kräver tålamod. Att vänta på rätt passning, analysera motståndarna, placera sig rätt – det är små taktiska stunder som ofta avgör matchen. Man lär sig både att reagera snabbt och att tänka före, och det är den kombinationen som gör sporten stimulerande.

För barn och ungdomar kan innebandy vara ännu mer betydelsefullt. Det är inte bara träning för kroppen, utan också lektioner i samarbete, respekt och ansvar. Hur man vårdar och tar hand om sin utrustning, som en innebandy målvaktshjälm. Man lär sig att varje handling på planen påverkar andra, och att prestationer inte alltid mäts i mål – ibland handlar det om att peppa en lagkamrat, hjälpa till med försvar eller fira en bra insats. Sporten bygger både teknik och karaktär på samma gång.

Innebandy är också otroligt flexibel. Man kan spela intensivt i hallen, eller spontant på garageuppfarten med några vänner. Ett par klubbor, en boll och lite fantasi räcker för att skapa ett miniäventyr. Och det är kanske det som gör sporten så lätt att älska – den kan vara professionell och seriös, men också lekfull och spontan.

Det sociala elementet fortsätter ofta utanför hallen. Vi pratar om träningar, planerar matcher och delar små historier från livet. Laget blir en del av vardagen, något att se fram emot, och de människor man möter på planen blir ofta vänner även utanför sporten. Denna kombination av fysisk aktivitet, samhörighet och glädje är svår att slå.

När jag reflekterar över varför jag fortsätter med innebandy inser jag att det handlar om mer än teknik eller träning. Det handlar om närvaro, gemenskap och små stunder av lycka på planen. Om du ännu inte provat innebandy, är min rekommendation enkel: ta en klubba, följ med på träningen och låt spelet ta dig med. Pulsen kommer, skrattet kommer, och du kommer att förstå varför så många fastnar för sporten – inte bara för spelet, utan för allt som händer mellan målen.

Innebandy är alltså mer än en sport. Det är en vardagsförstärkare, en plats för smarta spelare att hitta rätt glasögon innebandy, en gemenskapsbyggare och en källa till glädje. För mig har det blivit ett sätt att uppleva nuet, att hitta energi och att känna tillhörighet. Och varje gång jag kliver in i hallen påminns jag om varför jag började – för ljudet, för tempot, för skrattet och för känslan av att höra till.